Sommar

Den mest ångestfyllda dagen för mig idag! Min älskade bästis tar examen och jag är så stolt över henne. Men det innebär också att hon flyttar från mig och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig utan henne. Min hjärna kan inte tänka tanken.

Min älskade sambo tar examen idag men det innebär också att jag är en dag ifrån att åka hem för en sommar utan honom. Såklart ska vi träffas men tänker jag att det ska gå tre månader utan att få vakna med honom varje morgon får jag kortslutning i hjärnan.

Mina systrar har bal. Jag är inte där för jag var på en värdelös opponering där jag fick veta att jag tydligen skrivit en värdelös text. Inget bra sa opponenten. Elle jo!! "Sista meningen är så bra tycker jag"
Alltså då vill man ju bara skratta..jahaaaaaaaa jag har skrivit en värdelös uppsats men sista meningen var ju fin i alla fall!


Skär i mitt hjärta

Herregud det är ju man faller död ner av hjärtesorg för att jag inte kan gå på mina systrars bal idag... Kill me!! De kommer vara vackrast på hela balen! Mina fina, fina systrar som jag älskar mer än jag kan förstå..


Irriterande

Hur irriterande är det inte med dom som lägger ut blogginlägg på fb men så klickar man på dem så måste man ha lösenord???!!! Verkligen typ" vill du ha godis?" "Ja, tack!" "Men det får du inte, mohahahahaha"


På en skala

Hur ont i ryggen har jag på en skala när jag drömmer att jag är hos kiropraktor?


Alltså gamla..

På två dagar nu har jag sett en gubbe och en tant som båda fått mig att bli tårögd (på sedvanligt vis pga gamlingar aktiverar min gråtighet).

Gubben: En liten,liten, liten gubbe går framför mig när jag går till skolan. Han gick så jävla gulligt och strosade liksom, tittade runt i naturen och såg nöjd ut. Fast samtidigt stapplade han sig fram. Jag gick bakom och grät typ.

Tanten. Jag gick på stan med joels mamma. Så hör jag ett tyst, litet hallåååååå??? Ofta känns det ju som att det inte är en själv det ropas på men jag vände ändå tillbaka för att undersöka lite. Då står en liten, liten, liten tant fastklämd mellan en tung dörr med sin rullator för hon orkar inte få upp den. Och hon ba: Hej! Vill du hjälpa mig, jag sitter lite fast? Och jag ba: tåååååårarrrr.

undrar..

Vi pratadade om en sån intressant sak på vårt senaste seminiarium (eller, det är väl alltid intressant men): Heteronormen. Att alla förutsätts vara heterosexuella om inget annat anges. Enligt statistik brukar det sägas att 3 i varje klass är homo- eller bisexuella, men ändå bemöter man aldrig sin klass som att det finns annat än heterosexuella där. När man väl talar om en annan sexualtitet talar man OM den, liksom " det berör inte oss, vi heterosexuella, men man kan ju vara  homosexuell med, det är inga fel med det". Undervisningen utgår aldrig från flera sexualiteter, det talas inte om kärlek på olika sätt i grundskolan osv.
 
Roligaste (en sorgligaste?) exemplet var att skolverket skickat ut en enkät till alla Sveriges elever om tolerans. Det skulle undersökas hur toleranta mot ex homosexuella och invandrare sveriges elever faktistk var och hur mycket fördomar eleverna hade. MEN.... påståenden som eleverna fick ta ställning till i enkäten var typ " homosexualitet är en sjukdom"...
 
Förmodligen hade då skolverket förutsatt att alla sveriges elever är heterosexuella och man skulle testa om de tolererade " de andra" (de som finns ..men inte i vår skola va??).Det handlade alltså om en enkät för majoritetsgruppen för att se hur mycket de "klarar av" minoriteten.  Men what do you know skolverket! Det finns ju faktiskt homo- och bisexuella eleever överallt! Hur kul var det för dem att svara på den enkäten? Så sjukt att ingen tänkte på det innan de skickade ut den.
 
 

Testar

Testar att mobilblogga! Hej hej! Vinka tillbaka om ni ser detta!


Terapi

Jag tror jag har kommit på en form av terapi som tyvärr skulle utrota alla psykologer i världen. Men jag tror faktiskt att all form av psykisk ohälsa skulle kan botas med min grej. Hjälper mot allt. Vill ni veta? VAVAVAVVA? Ni får veta ändå. Dumdurum *trumvirvel*:
 
Hanna och Amandas Podcast!!!
 
Alltså hur biljant? Så fort man hör den lilla lugna introplinken så slappnar själen av och sen när de pratar... åååå psykisk hälsa kom tillbaka till mig!!
 
Exempel när det fungerar:
 
1. Grav PMSdepp, du skiter i att gå med din man på en stor 30-årsfest för att du känner dig sämst och vill inte va ivägen på festen. Du ligger i fosterställning i soffan och käkar godis och tycker synd om dig själv. Du kommer på den mindre briljanta idén (helt jävla idiotiska idén) att kolla på PS. I love you. Jahaaaaaa men va braaaa??!!! Nu har du ångesten från helvetetet och tror att alla du älskar ska dö och du inte kan leva utan dem! Eller så (klarar inte av tanken) skulle ditt livs kärlek dö och du kan inte andas utan honom. (Ja, ni fattar ju, ÅNGEEEST).
Sätt då på Fredagspodden och lyssna på det lilla introt och känns hur ångesten sakta bleks. Efter 30 minuter mår du bra igen! HA! Den ni!
 
2. Du är sjukt rädd för magsjuka. Du sätter dig på en långfärdsbuss och blir inträngd bland olika människor du inte känner. Du börjar tänka; tänk om jag fick magsjuka på bussen nu. Å herregud va hemskt.. verkligen hemskt! oj hjälp vad jag mår illa!!! Oj min mage känns som den ska slitas ut... o herregudherregudherregud magsjuka *hyperventilerar*.
Sätt då på Fredagspodden och lyssna på det lilla introt och känn hur paniken försvinner. 30 minuter senare är det som vilken resa som helst. Din mage känns normal.
 
 
Tack och hej /TipsarN
 
 
 
 
 

Anfall

Igår trodde jag seriöst att vårt bostadsområde blev utstatt för ett flyganfall. På kvällen började plötsligt hela huset skaka, det mullrade och dånade som världens åska. Vi kastade oss ut på balkongen, liksom de flesta andra i husen runt omkring. Alla stod ut på sina balkonger och spejar mot himlen. Så kommer ett flygplan hur lågt som helt och dånar över huset.
Skitstort! Fick panik och trodde det skulle släppa en bomb, men det dånade vidare.
Undra varför det flög så lågt?


Idag ska vi fira Marlene och imorgon blir det restaurang för att fira Elvira. Det är ett fasligt firande alltså. Inte mig emot :D

Bitchen

Jag har ju börjat läsa genus nu. Å herre, vilken skillnad det är på att läsa vanliga kurser och att läsa den här kursen som jag är så sjukt intresserad av med människor som också är sjukt intresserade. Tänk er att läsa kurslitteratur som faktiskt är rolig att läsa!
 
 Hade dock en dispyt med en tjej (hahah har aldrig använt ordet dispyt förr!???) som tyckte det skulle bli " såååå underhållande att läsa den här kursen för att hon hatar feminism". (För det första: Way to go smartass, det fanns fem skitroliga kurser att välja på och du valde det du hatar).
Jag uttryckte då en stilla ( måhända en aning argsint) undran till henne vilken del av feminismen hon hatade, kanske den som hjälpt kvinnor få rösträtt? Eller den delen med att kvinnor också får jobba/springa maraton/gå i skolan osv? Eller är det möjligtvis den delen som vill att kvinnor ska ha lika lön som män för samma arbete? Eller är det den delen som inte vill att män ska vara överordnade utan att det ska vara jämställt? (JÄMSTÄLLT JA, inte kvinnor ska bli överordnade).Den delen av feminismen som begär samma sak som män alltid fått men som nu svider lite i ögonen för så ska det väl inte va? Eller är det bara helt enkelt så att du tycker det är så fantastiskt att vara " DET ANDRA KÖNET" att du ska slåss med näbbar och klor för att behålla denna könsmaktstruktur?
 
Då blev hon lite ställd. Sen sa hon lite förläget att hon mest hatade feminister för att dom inte rakade sig under armarna. (Måste ju vara fruktansvärt jobbigt att bry sig om andras kroppar så mycket att hår under armarna är det värsta som kan hända).
Jaahaaaa, sa jag då. Så alla får inte bestämma över sina egna kroppar? Det känns ju lite konstigt. Att du kan ha en åsikt om att jag ska ta bort något som faktiskt är naturligt på min kropp. Nu väljer ju jag att raka mig under armarna med vad har du att säga till om, om jag ska eller inte? Sen undrade jag vidare om det går att dra alla feminister över en kam. Kallar du barn i din klass för ADHD-barn för att ett barn i klassen har ADHD?
 
Sen tågade jag iväg. Arg men nöjd och taggad som fan! 
 
 

helgen

Helgen i Alfta var helt fantastiskt!
Ni ska veta hur talangfulla systrar jag har! Föreställningen var helt magisk och jag skulle gärna ha sett den tusen gånger om! Sen har ju de båda kommit in på Kävesta vilket innebär att det är kilometer snarare än mil som kommer skilja oss åt nu. Ungefär såhär lät det igår:
 
"MEEEEN, JOEL,JOEL,JOEL vi måste skaffa en bil!!"
"Eh, jaha??"
"För då kan vi åka och hämta Hanna och Sofia på helgerna och så kan vi äta tacos!"
"Ska vi hämta dom i Alfta för att äta tacos?"
 
Jaha, justja, glömde nämna att de små liven ska bo i Kävesta framöver och inte i Alfta.
 
 
---
Igår åkte vi taxi med en chafför som pratade så att mina öron höll på att ramla av. Jag förstod typ en tredjedel av det han sa så jag satt mest och ba " Nemen! Jaha! Ohå! Jasså!". Påminner mig lite om det inlägget jag skrev om taxiåkartyper för lång tid sen. Där skrev jag att jag jämt får åka med chafförer som är upprörda på samhället. Så även denna gång. Han var sjukt upprörd på våldtäkter förstod jag. Kan ju hålla med om det. Och att invandrare får skit för vad enstaka personer gör för fel. Kan ju även hålla med om det.
 

Barns ologiska logik, Del I

Det här med att vara på VFU ger inte bara en inblick i arbetslivet som lärare utan också en inblick i barns små huvuden med sina funderingar. Alltså.. om man kunde få hoppa in där ibland och se livet från deras perspektiv.
 
Här kommer ett smakprov av deras mindre logiska tankebanor:
 
Ett:
Bakrundsinfo: Marie och jag har VFU i samma klass.
Barn: Meeen ska du sluta nästa vecka??
Jag: Ja tyvärr..
Barn:  Ska din syster också sluta då?
Jag: Min syster?
Barn: Ja, Marie?
Jag: eh hahaha, vi är ju inte syskon heller!
Barn: Men hur kan ni annars vara på samma ställe i fem veckor?
 
(JA, logiken?)
 
Två:
Barnen: Meeen det är så tråkigt att du ska sluta nästa torsdag!
Jag: Jaaaa jag veet ..
Barnen: Det är så hemskt att du missar tacos!!! Jag kan inte fatta att universitetet bara säger åt er att komma när det är tacos??? Ni måste ju få äta det? Kan ni åka hit och äta ändå eller?
 
(Ja, för att det är ju inte supertråkigt att jag älskar er klass och aldrig mer kommer komma tillbaka och att jag har haft världens bästa VFU, NEJ det tråkigaste är att jag missar tacos ;)
 

Upprörd

PMS alltså.
Ska det behöva vara såhär?
Allt är fel, världen kommer gå under, jag är sämst, allt är fel, jag vill skjuta någon för att jag svettas eller för att jag inte tycker om några mackor hemma. Jag gråter för att jag skriver fult i min kalender. Och det känns som att det verkligen är VÄRLDSPROBLEM!
Så tänkte jag lite. Kvinnor går igen om det här på olika sätt VARJE månad. Varje. Månad. Plus vissa som har sån mensvärk så dom kräks, svimmar, kan inte leva normalt osv. Sen betalar man för alla dessa tamponger..
 
OCH ÄNDÅ KAN KVINNOR HA UPP TILL 24 % LÄGRE LÖN.
Fan, om inte patriarkatet kan fatta att inte kompetensen sitter i könet så kan vi ju alla fall få komensation i lönen för att det är så JÄVLA synd om oss varje månad. VARJE. Patriarkatet brukar ju gilla att se ner på kvinnor så "tyck-jävligt-synd-.om-mig-lön" skulle dom säkert acceptera enklare än att bara fatta att det inte är så stora skillnader mellan könen så det krävs olika lön för samma arbete.  
 
Det är ju liksom inte jag som gör att jag mår såhär. Jag kan inte "skärpa mig" eller få bort det. Det är min kropp som gör det och den lär jag väl få dras med hela livet.
 
Så, vilka är med mig om jag startar ett parti som har som enda fråga att kvinnor ska ha HÖGRE lön (japp, högre till och med) för att kvinnor i hela världen går igenom detta VARJE månad men samtidigt får livet att fungera.

Happ

För en månad sen skrev jag att jag skulle göra comeback. Och vilken comback sedan hörrni! Här kommer man och skiver ett inlägg, får tusentals besökare, börjar blogga flera gånger om dagen och blir känd! Mina vänner kallar mig BloggarN. Det är väl vad jag kallar comeback!
 
Eller, va? Var det inte så? Neheeepp...
 
Nej, jag antar att livet kom emellan. Praktik till exempel, men 10 timmars arbetsdagar. En ihopflyttning som har resulterat i lådor i HELA lägenheten och en inre kris för en sån städfanatiker som jag. Missförstå mig rätt: jag älskar att jag har flyttat ihop med denna underbara, veliga, supersmarta man med yvigt hår.
 
Sen kunde jag inte börja skriva för jag ville skriva något roligt. Och ska man tänka fram något roligt så blir ju inget roligt. Det blir sån press.
Så nu gör jag såhär: Jag ska blogga. Om allt och ingenting. Sen, när det flyter på, då kommer jag nog säkert komma på något roligt!

TILLBAKA

Hejhej bloggen!
 
Jag är sugen på att blogga igen! Har dock inget mer att säga än att jag är tillbaka!
 
En sak förresten! Jag har kommit på en jättebra sak om man känner att allt bara går emot en.
Säg då med amerikans tvröst: "Kampen för ett värdelösare liv fortsätter strax!".
Piggar upp varje gång ;)

RSS 2.0