Linnea

Fältstudien gick otroligt bra, vi fick många inspelade guldstunder. Men.. allt urartade sig inte direkt som jag tänkt, och hur hade jag kunnat tänka att DET skulle hända? (OOOO, jag är så cool när jag skriver kryptiskt)

-------------

Ibland undrar jag varför allt jämt är så typiskt mig?

Varför funderar jag så mycket på bussen? (alltså så mycket så jag hinner bli superdeppig innan jag kommer fram till min hållplats, har jag musik på blir det som sundtracket till mitt liv och förstärker ofta deppighetskänslan)

Varför säger jag jämt "neej, jag går minsann på universitet, jag är mogen och klok, mig kan man inte lura, utnyttja eller bara använda som något slags redskap" men sen är det ändå precis det många gör med mig. Och jag är SÅ medveten om det. Men jag låter dom. Hur uppfuckad få man vara?


Sen funderade jag på... om man skulle gå till en spådam och fråga " Kommer jag vara ensam hela livet?" kunde man ju sluta undra om hon sa " nej det kommer du inte!". Tänk va skönt. Då kunde man vara tillfreds. Jag är så rädd för att vara ensam. Sitta med en katt typ.
Men om spådamen skulle säga " ja, de kommer du". Då kunde man ju hoppa från balkongen. Inte värt att fråga helt klart.