Linnea

Idag skulle jag ge blod på riktigt för första gången. Det gick bra. Dom tar hand om en så bra och säger hela tiden " NU RÄDDAR DU LIV! " " HUR KÄÄNNS DET ATT RÄDDA LIV?"
Jo, tack det känns bra. Im gonna save the wooooorld!

Nu kom jag och tänka på; har svenskan med ett L i värld för att engelskan har det? Vilka härmapor vi är i så fall.

Ja i alla fall så var det fruktansvärt att gå på min bergbestigning till hemväg efter blodgivningen. När jag kom upp till högsta punken (bron) svartnade det för ögonen och jag fick stå med huvudet nerböjt och hålla mig i broräcket. Två personer kom och cyklade förbi. Det var ju lite pinsamt. Men det enda jag kunde tänka va " Linnea, va inte så pinsam så att du ramlar ihop här. Plus att det är så blött och regningt så det blir så olämpigt när du vaknade till".

Exakt de orden tänkte jag. Men tillslut hade jag släpat mig hem och kolapsade i sängen.

Nu ska jag tvätta!