Linnea

Är det någon som är förvånad om jag skämt ut mig eller? Ingen? Hoho? Nehe..
Joel och jag var hos hans föräldrar och åt dom ur huset i helgen. På morgonen sitter alla nere vid frukostbordet och jag ska gå ner för trappan. SÅKLART halkar jag och dundrar ner för halva trappan på rumpan och landar nere på hallgolvet! Jag verkligen flög ner för trappan och slog mig halvt fördärvad. Hela familjen Nilsson rusar upp från frukostbordet och ba: oooherregudhurgickdet??!
Såklart säger jag (som har så ont så jag knappt kan gå): Neej, det är luuuugnt! Jag halkade bara på sista trappsteget och satte mig på rumpan! Ingaaaaaaa probleeeem!

Egentligen kändes det väl som jag var ett trappsteg från att hamna förlamad på Köpings sjukhus..